Det löser sig
men Lasse
det löser sig gubben, ingen fara
låt mamma titta så ska mamma ordna så att
det löser sig
och
det löser sig, som Lasses blod från skrubbsårsknät i desinfektionsmedlet
”för det svider lite
men alkohol håller rent där det en gång gjorde jätteont gubben”
och
det löser sig, som Bröderna Lejonhjärta som tv-spel som
mamma lagar maten färdig på bordet som springa
genom sista april kasar med gummisulor som smälter
som rollspel Drakar & Demoner som första gången
handen på rumpan under tryckarna
men
det löser sig, som Lasses tårar i toalettvattnet
när han trycks ner huvud före med vitnande knogar
på händer korslagda fast hållna bakom ryggen
och vass knäskål i kotorna som vill vara raka
i blickarna som är i Jocke i Danne i Henke i Tobbe
och
det löser sig, som Lasses brinnande självbild målad i olja
utspädd med paraffin men utställd i periferin av
galleriet som är klaustrofobi innanför vana väggar
i skola i hemma i busskur i träkoja
genom lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och gymnaiset
men bättre tider vänta bara
det löser sig, som Lasses lapp med tjejtelefonnumret
i jackfickan i tvättmaskinen med medel som
dödar gröna svanar men det är ju billigare
så
det löser sig, som Lasses sperma med handsvetten
i sängkläder i gårdagens strumpor i Katrina
och blöjor kostar barnbidrag med studiebidrag
”men Junior kan fan inte växa upp med dig så nu drar vi”
men fan
det löser sig, som ungkarlsliv igen som laga pappas
fattiga riddare som sommarfestivaler som
kokande skum från isländska gejsrar i kylig luft
som fortfarande TV-spel som skånska rappare i kör:
DET ORDNAR SIG, DET GÖR DET ALLTID, FÖR DET LÖSER SIG
[som timbuktu]
så
det löser sig, som Lasses Eldoradotvål från Willys med maskinoljan
som gror från nattskift i huden och
A-kassan som försvann lika snabbt som Anna
men det var tretton år tidigare och
”det är skillnad på att komma över och glömma bort”
så man kommer ihåg och gömmer undan
varpå
det löser sig, som Lasses salivspott i ansiktet på flickvännen
i mascara i eyeliner i läppglans i horan som är hon
för att hon inte lyckas få honom att leva upp till
hans fars ideal han har ingenting alls kvar
av det han var som barn som karl
som ett barn i en karls kropp
men det är lugnt
det löser sig, som Lasses ensamhet i hans lever
”för det svider lite
men alkohol gör rent där det gör jävligt ont i gubben”
och
det löser sig, som Lasses kropp i kostymen
i sminket med färg på ansiktet men gulnande vitnande knogar
på händer korslagda över bröstet
i kistan i jorden i himlen i
Gud vilken underbar vetskap om att
det löser sig
minsann
alltid till slut