Linn
de dammiga glasfigurerna i
frusna ögonblick lika genomskinliga som livet
förvaringsburkarna med eller utan tillhörande lock vi lägger på och sluter in
jackorna av död hud på galgarna som anorektiska axlar
soffornas svettfläckar och cigaretthålen med svart i kanterna
röda korsets lokaler
en upplockad kavaj över armen
fyller inga hål där såren brukade vara när
våra två blickar blir till ett enda leende men vi passerar bara varandra
som alltid på sistone
tanten i hörnet med klumpiga armbågar
glas som tippas och tappas splittras blir ett duggregn av gnistrande
viskningar som är över på bara en sekund
vi är begagnade och tomma fat keramik bränd lera
som har en helt annan klang av utdragna toner
när golvet snabbt blir hårt
ärren i ytan ärvde vi från tusen och åter tusen trubbiga
knivar i händerna på hungriga och ständigt växande barn
jag vill ha mer
handskarna med utnötta knogar så att stoppningen läcker ut
kjolarna med blodfläckar trots alla tvättar
skjortorna och blusarna med korsstygn över bröstet där en ficka slets av
varje minne har sin plats
och när du plockar med omaka stövlar redan nötta i klacken
undrar jag vart du är på väg eller
om du ens kommer ihåg att vi redan hälsat en gång
det var sommar för många år sedan nu
min kompis som är polis var full och fnittrande
jag sträckte fram handen presenterade mig
du tog min hand med din svettiga mjuka och presenterade dig
och sen frågade jag vad du heter
bara för att inse exakt hur nervös jag var
jag har glömt vad du heter
alla skilsmässor i bestick och dricksglas som blandats med varandra
alla kantstötta speglar som redan delat ut livstider av olycka
alla urvuxna tumvantar som alltid släppte in snö på dagisrasterna
det vita som bet kallt
runt våra tunna handleder jag vill ha din värme där
din tanke eller blick dina läppar eller andedräkt saliv eller fingertoppar
jag skiter i vilket om vi så bara gömmer oss i provhytten och
försöker låtsas bort den mögliga heltäckningsmattan eller om
vi går härifrån tillsammans
jag tänker ut allt jag skulle kunna säga
men skylten bakom disken förbjuder allt prutande
och du är redan på andra sidan glaset på väg och
du har fortfarande inget namn
men jag tror att det fyllde hålen
där såren brukade vara